hur en vän kan

I går var det en väldigt konstig dag, en riktig berg och dalbanadag.

På morgonen gick jag upp tidigt, gick ut med vovven, tvättade och åt en god frukost, kände mej bra. sen på eftermiddagen hände det något konstigt, hela världen ändrade sej. det låter säkert konstigt, men det är på riktigt, allt blev totalt meningslöst. Jag kände mej desperat helt enkelt, något måste hända, så här kan jag inte ha det, resten av livet kommer jag att sitta här och tycka synd om mej själv, ingen vill anställa mej, jag kommer att vara utfattig när jag blir gammal och den enda som kan göra något åt det är jag och jag orkar inte och det är totalt meningslöst att ens tänka på det, eftersom jag inte gör något. Jag gick in på platsbanken och upptäckte att jag inte ens vet vilken sorts jobb jag borde söka, jag hade tappat bort det också, jag bakade bröd i stället.

så, på kvällen träffade jag en vän, vi fikade och pratade och plötsligt ändrade sej allting igen:

Jag behöver inte söka några jobb, jag har det faktiskt ganska bra, kan göra det jag vill, pengarna räcker till det mesta, jag har många vänner, en pojkvän, en hund, jobbar lite så att jag kan känna mej meningsfull för andra...

Att jag hela tiden tänker på jobb beror på att jag vill ha erkänsla utifrån, jag vill att andra ska se mej och det jag är bra på, att andra ska fråga efter mej att det ska kännas meningsfullt att jag har skaffat mej alla dessa utbildningar. Och en annan orsak är att man ska jobba, man ska inte ha så här mycket egen tid, man får inte ha det bra, jag får inte ha det bra.

Jag vet att det låter konstigt, jag tycker också det, men just nu känns det jätteskönt. Om jag vill, så får jag gärna vara nöjd med livet som det ser ut nu. Om jag inte kan få erkänsla utifrån, så är det knappast mitt problem egentligen, jag vet ju vad jag kan och att jag kan. att andra jobbar heltid och sliter har ju inte med mej att göra och dom jag är avundssjuk på, dom som är kreativa, har massor att göra, är efterfrågade och lyckliga, ja, dom har det så och det har inte jag, det är helt meningslöst att gräva ner sej för sånt.

När jag gick hem, upptäckte jag att jag hade tappat min bästa vintervante, nu blir det vår, tänkte jag.