måndag 14 mars 2011

njuter du av ditt överläge?

På buss nr 40 mot universitetet funkade intehållplatsutropet, men det var inga problem, för bussföraren ropade ut hållplatserna i stället. Han pratade småländska och han var lite ovan vid micken. Det hördes, för det blev rundgång i början, men efter några hållplatser hade han lärt sej och det började låta riktigt bra.

Jag var glad, skulle åka och spela och på väg till bussen hade jag hört koltrasten sjunga, snön smälte och det var fortfarande ljust fastän klockan redan var sex.

Vid Odenplan var det förarbyte och det var då du kom in, stor, bullrig och självsäker. Du fick veta av din kollega att utropet var trasigt och att du måste ropa själv, du protesterade, att den där andra funkade, den man kan använda när man ser, där det står vilken hållplats man kommer till, men din kollega stod på sej, han sa att det var en passagerare ombord som behövde att man ropade. Han pekade på mej, jag log, bad liksom om ursäkt.
- Jaha, sa du, då ska du få njuta av min vackra stämma då.
- - ja, det gör jag gärna, sa jag.

Men du ropade inte ut några hållplatser, jag fick be dej igen, du skojade lite, sa nåt om att du hade viskat det för dej själv, men om jag talade om vart jag skulle av, så skulle du säja till när vi var där.

Det är lätt att glömma sånt, det vet jag, så jag sa att du måste ropa ut alla, för jag hade inte riktigt bestämt var jag skulle kliva av.

Du skrattade till, lite sådär överlägset:
- nä, så funkar det inte, men om du talar om vart du ska av så…

Nä, jag vet, så funkar det inte, jag vet precis hur det funkar. Om man kan se, då vet man var man är, då behöver man inte sitta med en klump i magen, på helspänn, rädd för att åka för långt och komma fel, komma vilse, inte hinna till spelningen, jag vet, men just den här gången hade du kunnat ändra på det. Du valde att inte göra det, njöt du av övertaget?