tisdag 19 juli 2011

att resa tillbaka

Vi ska åka till Island. Det borde bara vara jätteroligt, fantastiskt och spännande, eller hur? Men egentligen vet jag inte om jag vill, vågar menar jag nog.

Jag reser tillbaka på två plan tänker jag, och det är alltid lätt att bli besviken när man reser tillbaks till en plats som man har tyckt mycket om, den är ju aldrig sej lik och det spelar ingen roll att man vet det, på ett plan hoppas man ändå på att få återuppleva...

så är det tidsresan, när jag var på Island första gången var jag 17 år, nyförälskad och mycket ovan vid spännande resor. Ja men, vem kan slå det. Jag försöker intala mej att denna resa är något helt annat, landet är säkert mycket annorlunda, jag är kanske inte en helt annan, men jag skulle tro att jag har förändrats ungefär lika mycket som Reykjavik. Det är klart att det kommer att bli en bra resa, det är klart att jag kommer att möta mej själv som 17åring, och innerst inne är det säkert det jag är rädd för.

söndag 10 juli 2011

otrevliga sanningar

I morse kom jag på att jag har låtit mej styras av just det som jag hade bestämt inte skulle få styra mej, fast tvärt om. Jag har alltid hållit på med musik, på olika sätt och jag har alltid gjort det bra, men jag har aldrig tänkt på mej själv som musiker. Det finns flera skäl till det, jag har tänkt att jag inte är tillräckligt bra, inte tillräckligt ambitiös, inte tillräckligt ihärdig och inte tillräckligt yrkesmässig för att vara en "riktig" musiker, men framför allt, ha r jag tänkt att jag inte vill vara en sån där blind som håller på med musik, för det gör alla blinda.

Det där är en bra drivkraft i bland, att inte låta andras bilder av vad man borde vara eller kan vara få styra över valen man gör, men i morse kom jag på att i just det här fallet så har just det där fått styra mej lik förbannat.

Bara för att jag inte villa att andras bilder av "den blinda musikern" skulle få styra, så har jag tryckt undan en del av mej själv som är viktig, som jag tycker om och som jag förstås borde ha utvecklat. Det gjorde mej otroligt förbannad.

söndag 3 juli 2011

sverigebilder

här finns tågvagnar där det ska vara tyst, där samtalen ska hållas på en lågmäld nivå, frågan är om man får prata om vad man vill, skratta får man säkert inte.
Här finns separata avdelningar för nästan alla, vi tycker om att sortera människor, gamla på ett ställe, alergiska på ett, invandrade på ett, barn på ett, vi har föreningar för nästan alla sorters människor, det viktigaste är att vi inte blandar...
det finns manualer och bruksanvisningar för nästan allt, från maskiner till hur terapeuterna ska jobba, det är bara att följa instruktionerna, det viktigaste är att man inte tänker själv.
Men det finns också skogar, sjöar, fridfulla platser där inget av detta spelar någon roll och det är tur för oss.