torsdag 9 februari 2012

och inget nytt på af-fronten

I dag är jag mer ledsen än arg. Jag vet inte vad jag ska ta mej till, hur fan ska jag bära mej åt för att få detta att fungera? Jag känner mej som om någon hade stängt in mej i en roman av Kafka.
 
Under tiden sköter jag snällt mina båda jobb, åker snart iväg på handledning i Örebro. Jag vet att livet inte är rättvist, men ibland är det mer orättvist än annars.

ibland undrar man

Igår när jag var på väg hem hände det något mycket märkligt. Utanför spärrarna gick min hund rakt fram till två män som stod och pratade med varandra och stannade där. Jag blev irriterad på henne. Det var lite pinsamt också, så jag sa ett bestämt nej. då vände sej den ena mannen om och då visade det sej att vi känner varandra. Kramar, förstås, och lite prat om vad vi gör nuförtiden och sånt. Det här är väl inget konstigt kanske ni tänker, och det skulle det inte ha varit heller om det hade varit min förra ledarhund. för hon har nämligen träffat den här personen. Min nuvarande hund, däremot, har aldrig träffat honom, så hur kunde hon veta att vi känner varandra?