onsdag 6 maj 2015

Det jag inte skriver





Location:Det jag inte skriver Efteråt skriver jag i journalen att patienten valde ut musik som vi dansade till. Men jag skriver inte: att mitt under dansen förflyttades vi. Jo, hon var också där, jag såg henne. Vi stod uppe på en klippa, under oss vatten, det var soluppgång. Alldeles stilla. Jag sträckte mina armar mot himlen och tog ett djupt andetag. Kände svindlande lycka. Luften var kall och frisk. När musiken slutade hade vi redan landat igen och stod stadigt båda två på fast mark i musikterapirummet. Men resterna av lyckokänslan pirrade fortfarande under huden.

Hund och barn





Location:Plötsligt står det ett litet barn framför oss och säjer "dididi". Jag sätter mej på huk. Hund och barn nosar på varandra. Det är spännande och det kittlar nog, för barnet skrattar. Ett oemotståndligt bubelskratt. Mamma ropar, men det är det ingen som bryr sej om. Hon får komma i stället. Det är tvillingar, säjer hon, dom är ett och ett halvt år. Det är så svårt att få dom att gå åt samma håll. Hon står bredvid och låter sitt barn bekanta sej med hunden, försöker varken styra eller avstyra. Men när barnet vill dra i hundens öron ingriper hon. Sen går vi åt varsitt håll, men både hunden och barnen går baklänges.