tisdag 26 februari 2008

missmod och snuva

Jag är hemma från jobbet, med hosta, igensatta bihålor och missmod. På fredag ska vi träffas i boliviaprojektgruppen och planera för vår resa.
Vi har fått flygbiljetterna nu.
Jag hade tänkt lägga till en personlig och kul pressentation av mej själv på min hemsida, men tappade sugen. kunde inte ens komma på hur jag ska börja.
Det kanske vore en bra idé att be mina vänner att pressentera mej som vi gör i psykodrama.

tisdag 19 februari 2008

robbinsson

Det är vad det är på jobbet. I dag kom jag tillbaks efter en helg med psykodramautbildningen... alltid lika spännande att se vilka arbetskamrater som finns kvar.

det där att det går bra för Sverige, det måste gälla nåt annat Sverige tror jag, oss gäller det inte i alla fall och framför allt inte människorna det är meningen att vi ska ta hand om.

Jag fortsätter otörtrutet att trösta och uppmuntra både mej själv och andra, den enda som verkar riktigt glad är hunden. I går klev jag av på hötorget med en cittra som vi har fått och där stod en trafikvärd och frågade var jag hade henne, hunden alltså. Det verkar faktiskt som om hon för tillfället är mindre utbytbar än människorna som jag arbetar med. cittran gick förresten inte att reparera, hopplöst fall, sa gottfrid...

Jag borde sova nu,har fått ont i halsen igen och är redan så hes att vovven inte kommer när jag försöker kalla in henne. Opraktiskt för mej som sjunger hela dagarna på jobbet...

Jag längtar efter en lägereld.

tisdag 12 februari 2008

hur ska jag göra för att inte förakta?

På radion intervjuades mannen som ansvarar för att utvisningarna verkställs. Ja, det är liksom en grupp inom polisen som har till jobb att slänga ut folk och dom har ju en chef och det var alltså han som intervjuades.

Människor som gör så mycket motstånd så att dom inte får åka med i vanliga flygplan, dom får ett eget, specialchartrat plan i stället.
- Varför är det bättre, frågade reportern.
- Ja, då kan dom ju skrika så mycket dom orkar, kaptenen vänder inte kärran ändå.
- Men, tror du inte att dom kan få problem i sina hemländer, när det visar sej att dom har bråkat så mycket att dom måste ha ett eget plan?
- Ja, det tycker jag att du ska fråga dom som väljer att inte åka reguljärt...

Hur ska jag bära mej åt för att inte förakta en sån människa?På radion intervjuades mannen som ansvarar för att utvisningarna verkställs. Ja, det är liksom en grupp inom polisen som har till jobb att slänga ut folk och dom har ju en chef och det var alltså han som intervjuades.

Människor som gör så mycket motstånd så att dom inte får åka med i vanliga flygplan, dom får ett eget, specialchartrat plan i stället.
- Varför är det bättre, frågade reportern.
- Ja, då kan dom ju skrika så mycket dom orkar, kaptenen vänder inte kärran ändå.
- Men, tror du inte att dom kan få problem i sina hemländer, när det visar sej att dom har bråkat så mycket att dom måste ha ett eget plan?
- Ja, det tycker jag att du ska fråga dom som väljer att inte åka reguljärt...

Hur ska jag bära mej åt för att inte förakta en sån människa?

måndag 11 februari 2008

när ska vi få rösta då?

Alltså, jag har ju alltid vetat att Sverige är en inofficiell delstat i USa och nu när jag lyssnar på nyheterna om valet, så får jag det bekräftat. Med all denna information, så måste det ju helt enkelt vara ett valsom angår oss väldigt mycket. Därför undrar jag: när ska vi få rösta egentligen? Jag hade trott att det var supertisdagen som gällde här också men...

onsdag 6 februari 2008

priset man betalar för pengarna man tjänar

Ett högt pris i dessa tider. Det kostar på att hålla alla inklusive sej själv på gott humör på denna arbetsplats under avveckling. Det märker jag när jag kommer hem. Då är alla marginaler överskridna och jag blir förbannad eller jätteledsen för minsta motgång. Det krävs mycket socker och eller alkohol för att stå ut, eller upp kanske jag ska säja.

I kväll kommer i alla fall en kompis, eller kanske bekant, och då ska jag stänga av telefonen och datorn och bara prata om allt möjligt bara inte om mitt jobb.

fredag 1 februari 2008

fåfänga

Och på vägen hem åkte vi med en bussförare som sa att jag har den finaste hunden i stan. Det vet jag ju redan, men det är ju alltid kul att höra.
"jag ser er ofta", sa han, och min fåfänga gillar ju förstås tanken på att folk ser och beundrar oss. När jag har dåliga dagar triggar det bara min paranoja.

Nu regnar det och jag ska snart gå på krogen med några jobbarkompisar.

va?

Det är inte klokt! Här sitter vi nere vid vattnet i fredhell och solen värmer. Man skulle nästan kunna tro, men det kan det väl inte vara? End

ingen samhällsinsats i dag

Glad i hågen traskade jag iväg till Kungstappen för att lämna blod, svarade på alla frågor:
Nej, jag har inte haft nån ny sexpartner, nej jag har inte injicerat narkotika, inte ens pearsat mej faktiskt, jag har visserligen varit ute och rest, men inte i malariasmittat område, fast vad vet man nu i v.xthustider...
Jag har haft öroninflammation och ätit lite medicin... och så intyga på heder och samvete, vad jag vet har jag inte varit utsatt för gulsotsmitta heller... fast vad vet man...
Sen, när det kom till kritan hade jag för låga värden och det kunde jag faktiskt nästan ha räknat ut... så då fick jag gå hem igen med oförättat ärende, snopet. Jag brukar känna mej så himla nyttig och bra och snäll när jag har lämnat blod, nu blir jag tvungen att känna mej som den elaka och egoistiska människa som jag faktiskt är.