söndag 28 september 2008

människor och maskiner

Vi har varit på mammografi och träffat på hemska maskiner och bra människor. Det vore ju dumt om det hade varit tvärt om...

Maskinerna: Hade deet varit män som hade bröst, då skulle dom aldrig finna sej i att bli ihopklämda av sånna här medeltida tortyrinstrument, jag lovar. nej, då hade apparaterna varit små och praitsika. Dessutom hade undersökningen säkert varit gratis.

Människorna: Dom blev inte rädda varken för mej eller vovven, dom tog mej i handen och berättade hela tiden vad som skulle hända, allt tog tre minuter.
Sen, när vi nu ändå var uppe och vakna, gick vi en sväng i skogen, det är en fantastisk morgon och jag ska berätta en hemlis:
Min maskin kunde sjunga, jo, jag lovar...

dramatik innuti och utanför

nu har jag två dagar kkvar på jobbet. på tisdag är min sista arbetsdag och det känns inte riktigt verkligt fastän det är jag som själv har bestämt det.

Sen i torsdags har jag varit på psykodramautbildning och nu är jag väldigt löst sammanhållen. Den här gången var det dramatiskt både innuti mej, innuti dom andra och utanför vår kurslokal. innutidramatiken tänker jag inte gå in på här, men den utanför började redan i torsdags kväll, fast då var den snäll...

Treans buss, 22.30: När man inte ser, då är det väldigt svårt att undvika sånna som alla andra undviker på bussen, på gott och ont, så jag höll på att sätta mej i knät på en full man:
"det gör inget, jag ser lika dåligt som du, grå starr du vet, det är så jävla suddigt, ja du vet ju själv, men nu ska jag till KS, för jag har så jävla ont i bröstet och så strålar det ut i armen, men det kan ju vara panikångest också, vet du nån öppen 7-11? Jag måste ju handla lite också, jag harju varit på syncentralen också, men dom skicka mej bara vidare..."

Ja, det var ju barra att lyssna och nicka och jag visste en 7-11 som var öppen.
På fredag morgon var det en massa poliser och brandmän utanför vår lokal, ingen visste vad som hade hänt och i morse, ja då hamnade jag mitt i ett slagsmål vid medborgarplatsens tbana. Ja, jag var inte med och slogs, det var det några andra som gjorde, men jag och vovven hamnade mitt i allting och höll på att bli omkullsprungna. vi blev tvungna att rettirera ner i tunnelbanan igen och sen, när allt bråk hade slutat, det lät som värsta aktionfilmen faktiskt, och vi vågade oss upp igen, då satt det en ledsen man på trottoaren:
"vilka jävla människor det finns va"

Jag var ju tvungen och stanna, hela söder verkade ju avfolkat hux flux och han kanske behövde hjälp, men när jag stod där och pratade med honom, ja då kom en av bråkmakarna tillbaks och jag befann mej återigen mitt i skottlinjen. Men nu visade det sej att dom inte skulle bråka mer utan bli sams och jag gick därifrån. När jag kom fram till korslokalen, då kom reaktionen och jag blev ledsen och skakig och jätterädd. Tänk, dom kanske hade knivar, vapen vad vet jag. Tur att vovven är så van vid konstiga typer. Det kunde ha blivit problem om hon hade börjat morra där också.

söndag 14 september 2008

är dom godtrogna eller dumma, eller rent av elaka

Det är ju pinsamt när man hör folket på migrationsverket:
Jo men, dom har sagt att dom är snälla i libien, han som dog i häkteänär vi hade skickat tillbakshonom, han tog livet av sej bara, det kan ju hända överallt. Nu har dom lovat att dom ska varas nälla mot dom vi skickar hem igen och så skulle dom väl inte säja om det inte var sant eller? Dom ljuger väl inte, det får man ju inte..

Jag tror att det är den värsta formen, när makthavare låtsas att dom är dumma, för jag vet inte hur man ska kunna prata med dom då. dom låtsas ju bara att dom inte fattar vad man menar och sen är diskussionen slut.

Och min fråga kvarstår: hur ska jag bära mej åt för att inte förakta domt

måndag 8 september 2008

nikotin och regn

Jag drömde att jag rökte. det är fantastiskt att kroppen fortfarande kan minnas hur skönt det var, den där nikotinskjussen genom kroppen, det är ju ändå över tio årsen jag slutade. När jag vaknade kändes det skönt att det inte var sant, men just i dag skulle jag nog kunna falla för frestelsen, helt otroligt.

Idag kommer det inte att ljusna. Jag vägrar att bli nedslagen och täner ljus på frukostbordet. Det ska bli en bra dag! Jag kommer att hitta ett bra jobb och jag kommer inte att gå i tusen bitar även om det känns så.