dramatik innuti och utanför

nu har jag två dagar kkvar på jobbet. på tisdag är min sista arbetsdag och det känns inte riktigt verkligt fastän det är jag som själv har bestämt det.

Sen i torsdags har jag varit på psykodramautbildning och nu är jag väldigt löst sammanhållen. Den här gången var det dramatiskt både innuti mej, innuti dom andra och utanför vår kurslokal. innutidramatiken tänker jag inte gå in på här, men den utanför började redan i torsdags kväll, fast då var den snäll...

Treans buss, 22.30: När man inte ser, då är det väldigt svårt att undvika sånna som alla andra undviker på bussen, på gott och ont, så jag höll på att sätta mej i knät på en full man:
"det gör inget, jag ser lika dåligt som du, grå starr du vet, det är så jävla suddigt, ja du vet ju själv, men nu ska jag till KS, för jag har så jävla ont i bröstet och så strålar det ut i armen, men det kan ju vara panikångest också, vet du nån öppen 7-11? Jag måste ju handla lite också, jag harju varit på syncentralen också, men dom skicka mej bara vidare..."

Ja, det var ju barra att lyssna och nicka och jag visste en 7-11 som var öppen.
På fredag morgon var det en massa poliser och brandmän utanför vår lokal, ingen visste vad som hade hänt och i morse, ja då hamnade jag mitt i ett slagsmål vid medborgarplatsens tbana. Ja, jag var inte med och slogs, det var det några andra som gjorde, men jag och vovven hamnade mitt i allting och höll på att bli omkullsprungna. vi blev tvungna att rettirera ner i tunnelbanan igen och sen, när allt bråk hade slutat, det lät som värsta aktionfilmen faktiskt, och vi vågade oss upp igen, då satt det en ledsen man på trottoaren:
"vilka jävla människor det finns va"

Jag var ju tvungen och stanna, hela söder verkade ju avfolkat hux flux och han kanske behövde hjälp, men när jag stod där och pratade med honom, ja då kom en av bråkmakarna tillbaks och jag befann mej återigen mitt i skottlinjen. Men nu visade det sej att dom inte skulle bråka mer utan bli sams och jag gick därifrån. När jag kom fram till korslokalen, då kom reaktionen och jag blev ledsen och skakig och jätterädd. Tänk, dom kanske hade knivar, vapen vad vet jag. Tur att vovven är så van vid konstiga typer. Det kunde ha blivit problem om hon hade börjat morra där också.