måndag 30 mars 2009

nu vet jag

När jag får frågan: Vad gör du nuför tiden, så vet jag aldrig vad jag ska svara. Dom flesta har slutat lyssna för längesen om jag skulle berätta allt jag gör och egentligen vill dom inte veta vad jag gör, utan om jag gör något som man tjänar pengar på.
I bland svarar jag att jag jobbar lite, men att jag är mest arbetslös. I bland svarar jag helt enkelt att jag frilansar, det är lagom sant och lagom diffust för att få dom att sluta fråga, men i dag kom jag på det perfekta svaret, som jag ska köra från och med nu:
"vad gör du nu för tiden, Sofia?"
"jag vet inte."

måndag 16 mars 2009

om hundar, drömmar och släktingar

Om det är sant att man kommunicerar med sin hund vi ainre bilder...
Jag läser just en deckare där det sker flera överfall i närheten av hissar. I går, när jag tog hissen upp från perongen på Fridhemsplan, när dörrarna precis hade åkt igen, då fick jag känslan av att inte vara ensam i hissen. Ni vet, en såndär snabb, ilande känsla och då måste jag ha skickat en bild till min hund, för exakt när jag kände känslan, vände hon sej om för att se efter... vi var själva.

Om det är sant att drömmar är viktiga budskap från ens omedvetna...
å händer det mej just nu spännande saker. Jag drömmer att jag rensar avlopp, hur mycket skit som helst, och att jag vägrar folk nattlogi hemma hos mej.

Om det är sant att alla mina släktingar nummera läser denna blogg...
så vet jag inte riktigt hur jag ställer mej till det. Å ena sidan kan man ju passa på att berätta "sanningar" för dom som dom säkert inte vill höra, men som skulle bli ännu värre att få höra på nästa släktkalas, eller så kan man ju skapa sej en blogg till som man hemlighåller för släkten... Man kan också fortsätta som vanligt.

torsdag 12 mars 2009

hemma, eller på äventyr i snömodden

allt har ett pris, eller hur, så tänker jag, så när jag nu har ägnat en vecka åt en massa saker som har gått otroligt bra... så är det ju inte mer än rätt att det ska börja krångla när man kommer hem igen.

I dag skulle jag till arbetsförmedlingen. Inte för att söka jobb, vem fan går dit för att söka jobb egentligen?, utan för att förlänga pengarna till mitt personliga biträde. Själva besöket tog tio minuter, men tänk vad mycket energi det gick åt...

Först, för en vecka sen, började jag försöka ta reda på vart arbetsförmedlingen ligger, den har inte flyttat, men jag har blivit flyttad på och hör till en annan arbetsförmedling nu. Men, jag hade tur, mina hundvakter passade på att ta reda på det när jag var borta, så nu hade jag en vägbeskrivning. Jag hade också mailat till dom eftersom jag skulle få en helt ny handläggare som inte kan dom här grejerna ännu.

allt gick bra till en början, men plötsligt stod jag mitt i en byggarbetsplats och lyssnade på essingeleden. Den skulle jag gå under visste jag... men hur? Och framför allt var? Där stod jag och undrade, och fastän det verkar otroligt, så kom det en kvinnan vandrande och frågade om jag behövde hjälp.
"jaaaaaaa tack"

själve besöket tog som sagt tio minuter och då fick jag också veta att dom ska flytta igen, fast nu är det dom och inte jag som ska flyttas, men det blir ju ungefär samma. så nu har jag lärt mej den där vägen i onödan.
På väg hem slog jag huvet i ett lastbilsflak. Lastbilen stod tvärs över en trottoar och vovvem försökte gå runt den. flaket var i min ögonbrynshöjd och även om hon ska klara sånna höjdhinder, så är det inte lätt. Nu har jag alltså en stooor bula över höger ögonbryn.

När jag kom hem skulle jag laga mat... det verkar gå bra än så länge.

Nu närmar sej min andra otrevliga årsdag, så jag borde veta bättre än att ge mej ut på äventyr i dessa tider, med tanke på vad som kan hända.

måndag 9 mars 2009

på resande fot

Nu är jag i trollhättan. Här ska jag jobba och samtidigt passar jag på att umgås en del med mina släktingar. Just nu har jag en stund øver, hade tänkt plugga, men...
I morgon åker jag hem igen. En resa på 4 timmar och med 2 byten, ska bli intressant.
Vi har varit ute i skogen. Solen värmde och vattnet porlade, skønt, nu är det vår och hemma hos mej sjøng koltrasten i torsdags.

torsdag 5 mars 2009

på havet

Vi är på sociodramakonferens ombord på siljaline. Massor av folk från hela världen och än så länge mår jag bara bra. Vi får se när jag får nog.
Vi har i alla fall både godis och spritbunkrat för i morgon när vi ska vara på land.

måndag 2 mars 2009

om

om jag kommer in i min tobaksaffär och tjejen bakom disken säjer att jag är vacker
om jag har vunnit 25 kronor på lotto
om csn säjer att jaginte bara ska få studiebidrag, utan uppskov med inbetalningarna också
om min arbetsförmedlare som måste sluta ringer och säjer hejdå
om killen på caffé blåbär låter jätteglad när han ser mej, fastän jag möter honom i dörren och han nog tänkte gå på lunch och fick vända
och om jag får mej en pratstund med min vän som är i Sucre...

då gör det ju inte så mycket att mitt lönediskrimineringsärende blev nerlagt,
att tekniken strulade så att jag inte kunde kolla på föreläsningen om samisk religion
att människorona på akassan gör allt för att göra livet svårt för mej...

och det gör nästan ingenting att min hund fyller tio år i dag, nästan ingenting...