tisdag 28 oktober 2014

morgondramatikeller att kunna ta in varandra





Location:så här dags brukar det vara alldeles öde nere vid karlbergskanalen, men i natt hade någon tydligen sovit här. Eller, kanske sov han fortfarande när min hund upptäckte honom. Han blev jätterädd för henne. hon blev också jätterädd och skällde. Det var inte förrän då jag upptäckte att något var i görningen. Så fort jag hörde henne skälla kallade jag in henne och hon kom som ett skott, men skadan var redan skedd. Mannen var otroligt upprörd. Först kunde jag inte ens höra att han pratade engelska, men det gjorde han. - du är inte klok! jag är faktiskt en människa, en person, inget ting! Och jag ville förklara: - förlåt, jag visste inte att du var där, jag kan inte se, jag är blind, det var inte meningen att skrämma dej. Han kunde inte ta in det jag sa. jag ville gå närmare, men eftersom han var så otroligt rädd för hunden vågade jag inte ens försöka. ändå ville jag inte bara gå där ifrån. jag ville inte att han skulle tro att jag hade låtit min hund skrämma honom med avsikt. Jag upprepade, visade, pekade på mina ögon, skakade på huvet, täckte för ögonen med händerna, det måste på ett sätt ha sett ganska kul ut mitt i allt... till slut tog han in mej. - förlåt, sa han också så där stod vi nu båda två och sa förlåt till varandra. Då insåg jag att jag måste gå för att hinna med tåget. Textfält Redigerar så här dags brukar det vara alldeles öde nere vid karlbergskanalen, men i natt hade någon tydligen sovit här. Eller, kanske sov han fortfarande när min hund upptäckte honom. Han blev jätterädd för henne. hon blev också jätterädd och skällde. Det var inte förrän då jag upptäckte att något var i görningen. Så fort jag hörde henne skälla kallade jag in henne och hon kom som ett skott, men skadan var redan skedd. Mannen var otroligt upprörd. Först kunde jag inte ens höra att han pratade engelska, men det gjorde han. - du är inte klok! jag är faktiskt en människa, en person, inget ting! Och jag ville förklara: - förlåt, jag visste inte att du var där, jag kan inte se, jag är blind, det var inte meningen att skrämma dej. Han kunde inte ta in det jag sa. jag ville gå närmare, men eftersom han var så otroligt rädd för hunden vågade jag inte ens försöka. ändå ville jag inte bara gå där ifrån. jag ville inte att han skulle tro att jag hade låtit min hund skrämma honom med avsikt. Jag upprepade, visade, pekade på mina ögon, skakade på huvet, täckte för ögonen med händerna, det måste på ett sätt ha sett ganska kul ut mitt i allt... till slut tog han in mej. - förlåt, sa han också så där stod vi nu båda två och sa förlåt till varandra. Då insåg jag att jag måste gå för att hinna med tåget.

måndag 27 oktober 2014

tankar om perspektiv och demokrati





Location:har ni tänkt på att vi människor är i minoritet på jorden? om det rådde demokrati bland alla arter som lever här hade vi blivit nedröstade i nästan alla frågor. Textfält Redigerar har ni tänkt på att vi människor är i minoritet på jorden? om det rådde demokrati bland alla arter som lever här hade vi blivit nedröstade i nästan alla frågor.

tankar om perspektiv och demokrati





Location:har ni tänkt på att vi människor är i minoritet på jorden? om det rådde demokrati bland alla arter som lever här hade vi blivit nedröstade i nästan alla frågor. Textfält Redigerar har ni tänkt på att vi människor är i minoritet på jorden? om det rådde demokrati bland alla arter som lever här hade vi blivit nedröstade i nästan alla frågor.

dikt från hösten 1988

en höst, enhöst

en älskare

en höst

ett levande ljus

en tröst

Jag griper efter någon som kan hålla mej flytande och vi sjunker.

Nu kan jag inte längre släppa taget

vi kommer att dränka varandra.

paniken växer

liter du på mej

nej

hur något som började så dåligt kunde bli så bra

Jag hade känt mej lite dålig under dagen, men tänkte att det nog inte var något att bry sej om.

men på pendeltåget blev det värre. först blev jag jättevarm och började klä av mej.. sen började jag frysa samtidigt som illamåendet blev allt mer påtagligt. plötsligt insåg jag att jag faktiskt skulle bli tvungen att kräkas där inne i tågvagnen. jag fick panik.

Jag försökte få killen mitt emot mej att hjälpa mej hitta en plastpåse någonstans, men han förstod ingenting förrän jag satte händerna för munnen och började hulka, då sprang han.

alltså, jag har nog inte kräkts offentligt sen jag var liten. man skäms förskräckligt. alla människor i ens närhet liksom glider bort, det blir en tom yta runt omkring en. fullt begripligt.

men efter ett tag vågade sej en kvinna fram och gav mej några pappersnäsdukar. en annan frågade om jag var yr. Jag bad dom berätta för tågpersonalen vad somhade hänt och berättade också att en vän skulle möta mej när jag kom fram, så det var ingen fara med mej. dom berättade att tågpersonalen redan var varskodd.

personal kom. en kvinna som klappade mej på armen och tröstade: "det kan hända alla, huvudsaken är att du är ok nu".

jag var förvånad och glad över all denna hjälpsamhet.

På perongen skrek jag åt min vän att inte krama mej förrän jag hade berättat vad somhade hänt. jag sa att hon kunde sätta mej på tåget tillbaka om hon ville.

- Äh, sa hon, smittad kan man ju bli var som helst, nu släpper jag inte hem dej, när du äntligen har kommit, och jag tänker visst kramas. och det gjorde hon.

resten av kvällen och natten låg jag hemma hos henne och hennes sambo och kräktes. på morgonen mådde jag lite bättre men var vädligt matt.

Jag var uppe i korta stunder och där emellan låg jag i soffan och lyssnade på kakelugnens sprakande och trevligt prat och skrammel i köket. Ibland kom det musik istället, Jan johansson och Elisabeth hermodsson. Det var så obeskrivligt skönt att inte vara ensam, att höra människor omkring mej som fortsatte med allt utan att jag behövde engagera mej. som när man var liten.

Jag hade lovat min hund en skogspromenad och vi tog en liten kort på lördagseftermiddagen. Hon var så himla lycklig, galopperade i skogen och nosade på allt.

På kvällen åt jag lite av den goda maten och drack en liten skvätt rödvin.

på söndagsmorgonen smakade jag på ägg från gårdens egna hedemorahöns som går helt fritt ute i trädgården. Det var så obeskrivligt gott med frukost.

en lite längre skogspromenad innan jag fick skjutshela vägenhem. Min vän sa:

- nu måste du ju komma en gång till bara för att det blev såhär.

Och det vill jag såklart, men ändå vill jag säja att det blev väldigt bra på det här viset också.

söndag 19 oktober 2014

tankar om makt eller hur mina tre hemmaspadagar slutade

I tre dagar har jag varit på spa hemma i min egen lägenhet. Jag har haft det så bra: gått i skogen, haft sovmorgon, gjort yoga, läst, stickat, tagit varma bad med lavendeldoft och lyssnat på musik och jag har inte träffat en enda vän.

Jag har varit alkoholfri och jag har inte känt mej rastlös eller ensam på hela tiden.

Jag har också fått en del skrivarbete gjort.

jag vet inte varför jag valde att lyssna på dokumentären om Dennise. Jag kunde väl ha fattat att det skulle göra mej illa.

Hittills har jag mest sett upprörda reaktioner kring det faktum att personal som har förgripit sej på och utnyttjat patienter kan få jobba kvar inom vården. Jag är mest upptagen av att försöka förstå denna mänskliga ynklighet, ynkedom.

Hur kan någon utnyttja sin makt på detta hemska och obegripliga sätt?

då och då funderar jag över vilka människor som söker sej till vården och deras/våra motiv. gör vi det för att vi tycker att det är mysigt att någon behöver oss. Finns det andra bland oss som tycker att det är härligt att ha makt över andra. Finns det dom av oss som har så lite makt över våra egna liv att vi söker oss till vårdyrket för att åtminstone ha makt över någon någonstans.

fredag 17 oktober 2014

att prata för sej själv,, eller med sin hund





Location:det händer då och då att jag pratar högt med min hund, ute bland folk, när jag vill dom och inte henne något. det kan vara en spydig kommentar t ex, men det kan också vara information jag är ute efter men inte vet vem jag ska fråga. Andra hundägare gör också så. ibland när dom möter oss och vet att dom på något sätt borde ge sej till känna, men inte riktigt vet hur, kan dom t ex börja prata med sin hund om oss: - nej, den där får du inte hälsa på, den jobbar. dom fattar ju såklart att deras hund inte förstår det där, men jag förstår att det finns en hund och en hundägare i närhetn.och detär bra. Idag när jag gick på en oländiga och brantastigen på statshagsberget muttrade jag till min hund: -det var värst vad mycket folk det springer här, där det alltid brukar vara så lugnt. för det var verkligen ovanligt mycket folk som sprang där och dom kom från alla håll. då svarade en andfådd person: - nej, vi är bara fem, men vi springer fram och tillbaka här. Textfält Redigerar det händer då och då att jag pratar högt med min hund, ute bland folk, när jag vill dom och inte henne något. det kan vara en spydig kommentar t ex, men det kan också vara information jag är ute efter men inte vet vem jag ska fråga. Andra hundägare gör också så. ibland när dom möter oss och vet att dom på något sätt borde ge sej till känna, men inte riktigt vet hur, kan dom t ex börja prata med sin hund om oss: - nej, den där får du inte hälsa på, den jobbar. dom fattar ju såklart att deras hund inte förstår det där, men jag förstår att det finns en hund och en hundägare i närheten. Idag när jag gick på en oländiga och brantastigen på statshagsberget muttrade jag till min hund: -det var värst vad mycket folk det springer här, där det alltid brukar vara så lugnt. för det var verkligen ovanligt mycket folk som sprang där och dom kom från alla håll tyckte jag. då svarade en andfådd person: - nej, vi är bara fem, men vi springer fram och tillbaka här.

torsdag 16 oktober 2014

ambivalenta tankar

Den här morgonen vaknade jag och tänkte nu är det bra. Nu är allt bra.

Jag sträckte på mej i sängen, lakanen kändes sköna och svala och jag var utsövd. Klockan var sju och jag hade en hel ledig dag framför mej.

Hunden kom och sa god morgon på sitt oemotståndliga sätt.

jag låg kvar i sängen en stund och tänkte på den goda frukosten jag snart skulle äta. jag njöt av att inte ha bråttom.

jag tänkte på allt jag har, en bostad, ett intressant jobb, en ledarhund, vänner, allt jag behöver och lite till helt enkelt.

jag tänkte att jag kanske kan få vila i den här känslan ett tag nu, det vore på tiden...

Sen tänkte jag på cellprovtagningen jag skulle på idag. Det vore ju så himla typiskt och lägligt att få ett cancerbesked nu, precis nu när allting faktiskt har ordnat sej. Äntligen.

På väg hem från provtagningen gick jag med raska steg och djupa andetag längshantverkargatan. jag njöt av frihetskänslan, av att ha en kropp som fungerar, en ledarhund som är snabbbfotad, säker och glad och jag tänkte på att jag skulle köpa något gott till oss båda för att fira att vi hade gjort detta jobbiga som ett cellprov innebär.

Hemma vid porten tänkte jag att om jag nu skulle få ett hemskt provsvar, så vet jag i alla fall at tlivet kunde vara bra.

lördag 11 oktober 2014

1988.01.01





Location:mina älskare försvinner en efter en med hånfulla ord på sina förut kyssande läppar och jag förstår dom. Undrar om jag kommer att sakna dom.

till C, 1987





till C, 1987





Location:jag reser mej från sängen och slår en man ur hågen innan dagen hunnit vakna med sitt tysta morgonljus, men du vrider dej i sömnen för du drömmer hela tiden om de män som ständigt jagar dej om dagen. jag smider mina planer mycket lugnt och balanserat för att kunna ge min längtan en kontur och en gestalt, men du sitter tyst och gråter, för du längtar inte längre och då vet du inte heller vad du saknar. vissa dagar kan jag glömma att jag nånsin velat leva och jag glömmer att jag faktiskt hade drömmar, men då står du där och skrattar för din dröm har aldrig funnits och du har aldrig brytt dej om att du finns till.

dikt från 1987





Location:Försvinnande lite blir kvar när man tänker på tider som flytt och som aldrig återkommer som ett brev på posten. Det betyder så mycket att livet går vidare i en strid ström. Alla kan vi nå våra mål om vi bara hoppas på tur i oturen och det skulle vi göra om vi bara kunde. Alla är vi ju barn i början och det kommer vi att vara även i fortsättningen så länge det är som det är med den saken, eller vad tror du? Jag menar, man måste ju ta nya tag när dom gamla är stulna och stympade, men då måste man ocaså ha något att ta med, annars bränner man sej. man får ju det liv man förtjänar om man inte tar det, eller hur, men man vet aldrig om man låtsas, det är sånt man får anta, eller försöka bevisa om man har lust. Glömde dom att tala om för dej att du är värdelös? Det borde du förlåta dom. Dom visste antagligen vad dom gjorde, men du kunde ju ha frågat. vi som är unga vet inte så mycket, men vi vet att allt egentligen är en repris från i söndags och det räcker. spänningen släpper så småningom om man bara ger fan i att minnas, men då måste man ju också ha något att glömma.

upprättelse eller revansch?





Location:jag har två skrivbord, ett med och ett utan dator, båda fint städade. ändå sitter jag här i mitt kök, där det är stökigt och obekvämt och skriver. Jag vet inte vad som har tagit åt mej, men jag kommer att publicera några av mina dikter från 80-talet här på min blogg. den gången blev dom refuserade av 10 förlag, men jag refuserar mej inte.

Grymhet





Location:ögonblicket innan jag släpper henne precis när hon lyfter på huvudet, spetsar öronen och tar in det: skogen, hösten, glädjen.. när hon vet att snart.. det vill jag dra ut på.

dikt från 1988





Location:förnedrad kände jag mej var det för den där kyssen, den där enda kyssen barfota på stadens gator, jamen, vad ska jag göra då? för vad betalar jag med min ångest? det är för varmt, för mycket folk, för mycket trafik, för mycket! barfota bland höga klackar: varför åker dom inte på semester! om tre sekunder bryter jag ihop alltid om tre sekunder.

tisdag 7 oktober 2014

skulle din ledarhund försvara dej?




- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:det händer då och då att folk frågar mej om min ledarhund skulle försvara mej om det behövdes. när jag fick min första fick vi lära oss att svara nej på den frågan. människor skulle aldrig, under några som helst omständigheter få tro att våra ledarhundar kunde bli farliga. då skulle vi få problem med folks attityd till våra hundar, sa man. Jag har aldrig följt den bestämmelsen. på frågan om min hund skulle försvara mej har jag oftast svarat: - varför undrar du det? eller: - jadå, det skulle hon absolut. min förra ledarhund skulle aldrig ha försvarat mej. en gång fortsatte hon bara att gå när en full kille började dra i mej och en annan gång gick hon rakt igenom istället för runt ett gäng killar som slogs. Men den här hunden skulle försvara mej, det vet jag helt säkert. och varför tänker jag på det här? jo, för att det är så ödsligt och mörkt när jag går till tåget på mornarna. och så funderar jag såklart över själva frågan, varför ställer någon den och är det så smart att lära oss att svara nej på den? Textfält Redigerar det händer då och då att folk frågar mej om min ledarhund skulle försvara mej om det behövdes. när jag fick min första fick vi lära oss att svara nej på den frågan. människor skulle aldrig, under några som helst omständigheter få tro att våra ledarhundar kunde bli farliga. då skulle vi få problem med folks attityd till våra hundar, sa man. Jag har aldrig följt den bestämmelsen. på frågan om min hund skulle försvara mej har jag oftast svarat: - varför undrar du det? eller: - jadå, det skulle hon absolut. min förra ledarhund skulle aldrig ha försvarat mej. en gång fortsatte hon bara att gå när en full kille började dra i mej och en annan gång gick hon rakt igenom istället för runt ett gäng killar som slogs. Men den här hunden skulle försvara mej, det vet jag helt säkert. och varför tänker jag på det här? jo, för att det är så ödsligt och mörkt när jag går till tåget på mornarna. och så funderar jag såklart över själva frågan, varför ställer någon den och är det så smart att lära oss att svara nej på den?

en sån morgon




- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Åh, vad jag gärna hade legat kvar i sängen idag. jag var till och med lite avundsjuk på min förkylda arbetskamrat. Under hela natten har jag vaknat till då och då och hört hur det regnar. Det har slutat när vi ska gå till tåget, har jag intalat mej. Men när klockan ringde hörde jag smattret på fönsterbläcket. På med regnkläderna och ut i mörkret bara.. och det var verkligen mörkt, extra mörkt och vått. Inte ens Madde stod utanför seven eleven och rökte. Jag såg inte ens gatlyktorna. Jag hörde inget heller eftersom jag hade luvan på mej. Hunden gick extra långsamt, ville styra förbi varje liten vattenpöl, varenda liten kvist som hade blåst ner under natten. Gässen var väldigt arga för något. Kort sagt, en morgon som gjord för stress och bråk, men där gick jag, lugn och varm i min regnkokång.Åh, vad jag gärna hade legat kvar i sängen idag. jag var till och med lite avundsjuk på min förkylda arbetskamrat. Under hela natten har jag vaknat till då och då och hört hur det regnar. Det har slutat när vi ska gå till tåget, har jag intalat mej. Men när klockan ringde hörde jag smattret på fönsterbläcket. På med regnkläderna och ut i mörkret bara.. och det var verkligen mörkt, extra mörkt och vått. Inte ens Madde stod utanför seven eleven och rökte. Jag såg inte ens gatlyktorna. Jag hörde inget heller eftersom jag hade luvan på mej. Hunden gick extra långsamt, ville styra förbi varje liten vattenpöl, varenda liten kvist som hade blåst ner under natten. Gässen var väldigt arga för något. Kort sagt, en morgon som gjord för stress och bråk, men där gick jag, lugn och varm i min regnkokång.Åh, vad jag gärna hade legat kvar i sängen idag. jag var till och med lite avundsjuk på min förkylda arbetskamrat. Under hela natten har jag vaknat till då och då och hört hur det regnar. Det har slutat när vi ska gå till tåget, har jag intalat mej. Men när klockan ringde hörde jag smattret på fönsterbläcket. På med regnkläderna och ut i mörkret bara.. och det var verkligen mörkt, extra mörkt och vått. Inte ens Madde stod utanför seven eleven och rökte. Jag såg inte ens gatlyktorna. Jag hörde inget heller eftersom jag hade luvan på mej. Hunden gick extra långsamt, ville styra förbi varje liten vattenpöl, varenda liten kvist som hade blåst ner under natten. Gässen var väldigt arga för något. Kort sagt, en morgon som gjord för stress och bråk, men där gick jag, lugn och varm i min regnkokong.

måndag 6 oktober 2014

att säja det hemska




- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:jag hörde Marie Lundström intervjua Steve Sem-Sandberg om hans bok "dom utvalda". Han kunde nästan inte prata om den. rösten stockade sej, han svalde och svalde, drog djupa anddetag, harklade sej, började om. det var plågsamt att höra, en stark fysisk upplevelse. Jag tänkte på skillnaden mellan att skriva om något och att säja det med sin egen röst. Jag har skrivit en dikt, som jag ännu inte skulle kunna läsa högt. Textfält Redigerar jag hörde Marie Lundström intervjua Steve Sem-Sandberg om hans bok "dom utvalda". Han kunde nästan inte prata om den. rösten stockade sej, han svalde och svalde, drog djupa anddetag, harklade sej, började om. det var plågsamt att höra, en stark fysisk upplevelse. Jag tänkte på skillnaden mellan att skriva om något och att säja det med sin egen röst. Jag har skrivit en dikt, som jag ännu inte skulle kunna läsa högt.

att bli överraskad av sig själv

(Den här texten har varit publicerad i tidningen psykodrama)
Innan jag kom i kontakt med psykodrama tänkte jag att det att vara spontant betydde att göra saker utan att tänka efterföre. Jag förväxlade antagligen spontanitet med impulsivitet.




Numera tänker jag istället att spontanitet handlar om att tänka väldigt fort och på flera saker samtidigt. Att blixtsnabbt kunna välja handlingssätt utifrån vilka konsekvenser man föreställer sig att valen kommer att få.



När man har tillgång till sin egen spontanitet kan det ofta hände att man blir överraskad av sig själv. Det blev jag, och inte bara jag för övrigt, en gång när jag hade bråttom till tåget.



Vi hade jobbat hela dagen, min vän Maria och jag. Nu skulle hon skjutsa mig till tåget. Vi var sådär trötta och uppvarvade som man kan bli efter att ha hållit i en workshopmed dramaövningar och diskussioner. Vi var lite stressade också, för i vanlig ordning var vi ute i sista minuten.



Maria letade parkeringsplats. Vi körde varv på varv runt järnvägsstationen och tiden gick. Tillslut gav vi upp och stannade på en otillåten plats.

- Vi springer, sa maria, det går säkert.

Då kom parkeringsvakten.



- Här får ni inte stå, sa hon.

- Jag vet, sa Maria, men min kompis är blind och jag måste följa henne till tåget, det går fort.

- - nej, sa parkeringsvakten,ni får inte stå här.

Jag försökte med samma förklaring som maria… Och tiden gick…



Här hade det kunnat sluta. Alla var vi lika instängda i vårt sätt att tänka. Jag ville inte missa tåget, maria ville inte ha böter, men hade samtidigt lite dåligt samvete eftersom det var på grund av henne som vi var sena. Parkeringsvakten ville göra sitt jobb och var säkert trött på alla undanflykter som folk kommer med.



Ja, här hade historien kunnat sluta med att jag missade tåget, men då plötsligt vände jag mig till parkeringsvakten:

- Ok, men då får du följa mig till tåget.

Jag tror vi blev lika förvånade alla tre, men p-vakten sa ja och nu var det bråttom. Jag hoppade ur bilen, hämtade ut min ledarhund från kombiutrymmet och så sprang vi.



- Det är jättedyrt med parkeringsböter, sa parkeringsvakten, mycket dyrare än att åka till Stockholm.