dikt från 1987

Location:Försvinnande lite blir kvar när man tänker på tider som flytt och som aldrig återkommer som ett brev på posten. Det betyder så mycket att livet går vidare i en strid ström. Alla kan vi nå våra mål om vi bara hoppas på tur i oturen och det skulle vi göra om vi bara kunde. Alla är vi ju barn i början och det kommer vi att vara även i fortsättningen så länge det är som det är med den saken, eller vad tror du? Jag menar, man måste ju ta nya tag när dom gamla är stulna och stympade, men då måste man ocaså ha något att ta med, annars bränner man sej. man får ju det liv man förtjänar om man inte tar det, eller hur, men man vet aldrig om man låtsas, det är sånt man får anta, eller försöka bevisa om man har lust. Glömde dom att tala om för dej att du är värdelös? Det borde du förlåta dom. Dom visste antagligen vad dom gjorde, men du kunde ju ha frågat. vi som är unga vet inte så mycket, men vi vet att allt egentligen är en repris från i söndags och det räcker. spänningen släpper så småningom om man bara ger fan i att minnas, men då måste man ju också ha något att glömma.