morgontankar om potatis

en gång för längesen hörde jag en intervju med en gammal man som bodde i Tallin. Han berättade om hur svårt det var att leva där som pensionär, hur fattigt det var. det som fastnade mest i mitt minne var när intervjuaren började prata om mat:
- vi äter mest potatis.
- tycker ni om det då?
- man får vilja ha det som finns.
jag tänker ofta på det, inte, man får ta det som finns utan "man får vilja ha det som finns".
Idag kom jag att tänka på honom och hans potatisar när jag kom på mej själv med att tycka om mina tidiga promenader till tåget, när det nästan fortfarande är natt. Textfält Redigerar en gång för längesen hörde jag en intervju med en gammal man som bodde i Tallin. Han berättade om hur svårt det var att leva där som pensionär, hur fattigt det var. det som fastnade mest i mitt minne var när intervjuaren började prata om mat:
- vi äter mest potatis.
- tycker ni om det då?
- man får vilja ha det som finns.
jag tänker ofta på det, inte, man får ta det som finns utan "man får vilja ha det som finns".
Idag kom jag att tänka på honom och hans potatisar när jag kom på mej själv med att tycka om mina tidiga promenader till tåget, när det nästan fortfarande är natt.

att bryta mönster

Location:- det är bara lokföraren, säjer lokföraren. Han tror nog att han skrämde mej, för jag stannade till och såg mej omkring. Jag visste att det var lokföraren, jag hörde nycklarna, men trots hörapparaten kunde jag inte höra om han var bakom eller framför mej. - jag blir så imponerad av dej och hunden, att ni kan ta er fram... åh, nej, tänker jag, inte nu igen, - eller hur, säjer jag, för att inte tala om att klara av jobbet också, när man väl har kommit fram. - vad jobbar du med då? - jag är musikterapeut. - vad häftigt. jag tänker just säja att jag tycker det är häftigt att vara lokförare också, men då har han redan stängt sin dörr. vissa dagar går det att bryta mönstren, sina och andras. Textfält Redigerar - det är bara lokföraren, säjer lokföraren. Han tror nog att han skrämde mej, för jag stannade till och såg mej omkring. Jag visste att det var lokföraren, jag hörde nycklarna, men trots hörapparaten kunde jag inte höra om han var bakom eller framför mej. - jag blir så imponerad av dej och hunden, att ni kan ta er fram... åh, nej, tänker jag, inte nu igen, - eller hur, säjer jag, för att inte tala om att klara av jobbet också, när man väl har kommit fram. - vad jobbar du med då? - jag är musikterapeut. - vad häftigt. jag tänker just säja att jag tycker det är häftigt att vara lokförare också, men då har han redan stängt sin dörr. vissa dagar går det att bryta mönstren, sina och andras.

jag skulle ju bara köpa lunch

Location: som Ni vet avskyr jag lunchlådor. Idag bestämde jag mej därför för att slippa och istället gå och hämta suchi. Det gick bra, men varför måste allt jag gör liksom bli till en hel historia: I vanlig ordning hade jag ägnat flera timmar åt att oroa mej för om jag skulle bli insläppt på suchistället. Först trodde jag att mina farhågor hade besannats. så fort jag klev in fick jag veta att jag inte var välkommen. efter att ha argumenterat en lång stund fick jag tillslut beställa... Då visade det sej att jag var på fel ställe, en pizzeria. - jag kan följa dej sa pizzakillen. på trotoaren utanför suchistället frågade han om jag gillar suchi. - ja, sa jag, men framför allt gillar jag ställen där jag är välkommen. vi gick in. han också. vanligtvis brukar jag aldrig fråga om jag är välkommen på ställen, jag brukar bara gå in och ta för givet att jag är det, men idag gjorde jag ett undantag med tanke på mitt sällskap. - här är jag väl välkommen i alla fall, sa jag. - ja, varför skulle du inte vara det? jaha, du menar hunden, jamen du är ju lika välkommen som alla andra. då gick pizzakillen tillbaka till sin pizzeria. Jag beställde. jag tog fram mitt kort.. då visar det sej att dom inte tog kort. - men det finns en bankomat utanför, vill du att jag följer dej? hon lämnade sin plats bakom disken och gick med mej ut. hon hette Kristina och var ledsagare och teckentolk. bankomaten kunde prata, men den sa en massa saker som jag inte ville veta... När vi kom tillbaka trodde jag att hennes kollega skulle ha gjort klar min suchi, men det hade han inte. det var Kristinas jobb. å nu fick jag och två andra kunder vänta. vi fick grönt te under tiden. Jag fick min suchi och gick tillbaka till jobbet. jag hade lust att vinka när jag passerade pizzerian, men jag hade inga händer lediga.

morgonfunderingar om tågdrömmar

Location:dessa tågdrömmar: Jag är på fel plats, kommer inte att hinna till jobbet fattar inte hur jag har tänkt försöker ändå tänka ut en lösning om jag kanske kan åka dit eller dit ta det eller det tåget byta på en ovanlig plats ta en annan väg... vad det ska bli skönt med julledighet!!!!! eller är det att ständigt vara lösningsinriktad som jag är trött på? kanske borde testa att bara sätta mej ner och säja, nej, det går inte.. Textfält Redigerar dessa tågdrömmar: Jag är på fel plats, kommer inte att hinna till jobbet fattar inte hur jag har tänkt försöker ändå tänka ut en lösning om jag kanske kan åka dit eller dit ta det eller det tåget byta på en ovanlig plats ta en annan väg... vad det ska bli skönt med julledighet!!!!! eller är det att ständigt vara lösningsinriktad som jag är trött på? kanske borde testa att bara sätta mej ner och säja, nej, det går inte..

besvärjelse

Location:hej ödet. jag vill bara förklara mej lite. det faktum att jag just har fyllt i min jobbkalender med möten och sånt fram till den 30 november 2015 betyder inte att jag tar för givet att det ska bli som jag har planerat. det är inte så att jag utmanar dej. jag är fullt medveten om att det är du som bestämmer och att du kan hitta på vad som helst. jag är öppen för det. så, ta nu inte illa upp, gör inget dumt, jag har bara skrivit in dom här datumen i fall att jag skulle leva och ha hälsan och ifall att jorden fortfarande skulle finnas och ifall att det inte har blivit militärkupp... Textfält Redigerar Ordläge hej ödet. jag vill bara förklara mej lite. det faktum att jag just har fyllt i min jobbkalender med möten och sånt fram till den 30 november 2015 betyder inte att jag tar för givet att det ska bli som jag har planerat. det är inte så att jag utmanar dej. jag är fullt medveten om att det är du som bestämmer och att du kan hitta på vad som helst. jag är öppen för det. så, ta nu inte illa upp, gör inget dumt, jag har bara skrivit in dom här datumen i fall att jag skulle leva och ha hälsan och ifall att jorden fortfarande skulle finnas och ifall att det inte har blivit militärkupp...

varför måste dom alltid

Location:Jag möter henne på den smala och branta stigen. jag är lite på min vakt. det händer så ofta att människor jag möter säjer nåt klämkäckt till mej som t ex - det där går ju bra. Men hon säjer bara att hon har en hund med sej och jag blir glad. jättebra att hon säjer det, så jag vet. min hund är lös, inte hennes. hundarna bryr sej inte om varandra, jag ler mot henne när vi passerar varandra. då kommer det: - vad fint att du är ute och går. Jag blir besviken. varför måste dom alltid. - vad fint att Du är ute och går, säjer jag. hon skrattar till - tack... jag fortsätter gå. hon står kvar, efter en stund ropar hon: - jag ber om ursäkt. Jag borde känna mej nöjd, jag fick henna att förstå att jag blev sårad. Hon säjer inte så till andra vuxna människor hon möter i skogen. men jag skäms.

taladde tystnad

Location:ibland skulle det kanske vara effektivast att göra som barn gör när dom pratar med någon som inte verkar förstå det mest självklara och elementära, bara tystna. som i det här samtalet jag hörde på tunnelbanan nyss: - pappa, du kan väl berätta nåt? - nä, vi kan väl prata istället, det är mycket roligare. - men det var så längesen... - ja, det kanske det var, men jag läser ju mycket för dej. - tystnad - du, jag vet, vi går förbi bokhandeln sen och letar upp nån lagom lång bok. - tystnad Textfält Redigerar Linjeläge ibland skulle det kanske vara effektivast att göra som barn gör när dom pratar med någon som inte verkar förstå det mest självklara och elementära, bara tystna. som i det här samtalet jag hörde på tunnelbanan nyss: - pappa, du kan väl berätta nåt? - nä, vi kan väl prata istället, det är mycket roligare. - men det var så längesen... - ja, det kanske det var, men jag läser ju mycket för dej. - tystnad - du, jag vet, vi går förbi bokhandeln sen och letar upp nån lagom lång bok. - tystnad

rätten

Location:det ska heta Rätt inte gott ge ljummen godhet godtycke Ha Het Rätt Rättighet Textfält Redigerar det ska heta Rätt inte god ge ljummen godhet godtycke Ha Het Rätt Rättighet

experter? eller vad en bild kan sätta igång

Location:När jag växte upp sa man att blinda människor inte hade något kroppsspråk. Det kunde dom inte ha eftersom dom inte kunde se och härma andra.Vi fick gå på kroppssspråkskurser där vi lärde oss hur vi skulle se ut när vi var glada, ledsna, förvånade, arga etc.Man sa att det var mycket svårt att läsa av en blind persons känsloläge.Länge trodde jag att det var sant. Att jag var fullkomligt uttryckslös i mitt kroppsspråk, i mitt ansikte.En dag blev min sånglärare lite irriterad över att jag sjöng så ”mesigt” när vi jobbade med en stark text.”Jag ser ju att du vet vad jag menar”, sa han, ”men jag hör det inte!”.Jag blev alldeles omskakad, syntes det hur jag kände mej? Kunde jag uttrycka mej på andra sätt än genom min röst. Kunde andra människor förstå?Nu vet jag bättre. Men tänk om min sånglärare aldrig hade sagt sådär. Tänk om jag hade gått runt hela livet och trott på ”experterna”.Allt detta kom jag att tänka på igår när jag visade en bild för en vän och han sa:”du ser så himla lycklig ut?”Det gjorde mej ledsen att plötsligt minnas detta, och arg. Men sen tänkte jag att det var en nyttig påminnelse nu när jag då och då hamnar i den där expertrollen själv.

människor, höstlöv och bollar

Location:fullt med lekande människor i kronobergsparken, stora och små, dom far omkring som höstlöven. det gör mej så glad, att dom leker. en ung kvinna kommer springande just när jag står och selar på min hund: - har du sett om en boll har rullat förbi här. (kronobergsparken är jättebrant) - nej, säjer jag. så kommer jag på att jag kanske ska förtydliga, den kan ju ha rullat förbi. - å andra sidan, säjer jag, så är jag blind, så jag kan ha missat den. - jaha, säjer hon, och spinger vidare. Textfält Redigerar fullt med lekande människor i kronobergsparken, stora och små, dom far omkring som höstlöven. det gör mej så glad, att dom leker. en ung kvinna kommer springande just när jag står och selar på min hund: - har du sett om en boll har rullat förbi här. (kronobergsparken är jättebrant) - nej, säjer jag. så kommer jag på att jag kanske ska förtydliga, den kan ju ha rullat förbi. - å andra sidan, säjer jag, så är jag blind, så jag kan ha missat den. - jaha, säjer hon, och springer vidare.

en förbjuden tanke

Location:en förbjuden tanke, kanske, men ibland tänker jag att det är slöseri, det där med att folk kan se, när dom ändå inte använder sin förmåga. och, jajaja, jag har säkert också förmågor som jag kunde använda bättre: igår skulle jag till hälsokosten för att köpa henna. jag var lite osäker på vilken affär i den långa raden det var, men jag visste på ett ungefär. jag gick in på ett ställe. bakom disken stod någon och väntade. jag väntade också, visste inte om han såg mej. tillslut sa han hej. - hälsokosten, sa jag, åt vilket håll ligger den? - ehh? sa han. -hälsokostaffären, sa jag, pekade, ditåt eller ditåt? - det vet jag inte, sa han. - nä, men om du tittar ut så kan du se den. - kan jag? - ja, det kan du. han tittar ut: - eh, vet inte, heter den life? - ja, jag tror det. - ok, det är ditåt säjer han... och pekar... - jag pekar också, menar du ditåt? - nä, andra hållet, säjer han. - tack, säjer jag. Textfält Redigerar en förbjuden tanke, kanske, men ibland tänker jag att det är slöseri, det där med att folk kan se, när dom ändå inte använder sin förmåga. och, jajaja, jag har säkert också förmågor som jag kunde använda bättre: igår skulle jag till hälsokosten för att köpa henna. jag var lite osäker på vilken affär i den långa raden det var, men jag visste på ett ungefär. jag gick in på ett ställe. bakom disken stod någon och väntade. jag väntade också, visste inte om han såg mej. tillslut sa han hej. - hälsokosten, sa jag, åt vilket håll ligger den? - ehh? sa han. -hälsokostaffären, sa jag, pekade, ditåt eller ditåt? - det vet jag inte, sa han. - nä, men om du tittar ut så kan du se den. - kan jag? - ja, det kan du. han tittar ut: - eh, vet inte, heter den life? - ja, jag tror det. - ok, det är ditåt säjer han... och pekar... - jag pekar också, menar du ditåt? - nä, andra hållet, säjer han. - tack, säjer jag.

artighet eller flockmentalitet

Location:det här med hundar och hur dom umgås. igår var vi hemma hos vänner, tre hundar allt som allt, min äldst. efter några timmar gick hon och la sej i den yngste hundens korg. han är inte bara ygst, han är störst också. tio centimeter högre än min. han hade kunnat lyfta bort henne i nackskinnet, men det gjorde han inte. istället vankade han olyckligt suckande av och ann tills jag flyttade på henne och då, men inte förrän hon var på betryggande avstånd gick han och la seji sin egen säng. får mej att fundera över makt, konflikthantering ickevåldsmetoder och lite annat. Textfält Redigerar Ordläge det här med hundar och hur dom umgås. igår var vi hemma hos vänner, tre hundar allt som allt, min äldst. efter några timmar gick hon och la sej i den yngste hundens korg. han är inte bara ygst, han är störst också. tio centimeter högre än min. han hade kunnat lyfta bort henne i nackskinnet, men det gjorde han inte. istället vankade han olyckligt suckande av och ann tills jag flyttade på henne och då, men inte förrän hon var på betryggande avstånd gick han och la seji sin egen säng. får mej att fundera över makt, konflikthantering ickevåldsmetoder och lite annat.

morgondramatikeller att kunna ta in varandra

Location:så här dags brukar det vara alldeles öde nere vid karlbergskanalen, men i natt hade någon tydligen sovit här. Eller, kanske sov han fortfarande när min hund upptäckte honom. Han blev jätterädd för henne. hon blev också jätterädd och skällde. Det var inte förrän då jag upptäckte att något var i görningen. Så fort jag hörde henne skälla kallade jag in henne och hon kom som ett skott, men skadan var redan skedd. Mannen var otroligt upprörd. Först kunde jag inte ens höra att han pratade engelska, men det gjorde han. - du är inte klok! jag är faktiskt en människa, en person, inget ting! Och jag ville förklara: - förlåt, jag visste inte att du var där, jag kan inte se, jag är blind, det var inte meningen att skrämma dej. Han kunde inte ta in det jag sa. jag ville gå närmare, men eftersom han var så otroligt rädd för hunden vågade jag inte ens försöka. ändå ville jag inte bara gå där ifrån. jag ville inte att han skulle tro att jag hade låtit min hund skrämma honom med avsikt. Jag upprepade, visade, pekade på mina ögon, skakade på huvet, täckte för ögonen med händerna, det måste på ett sätt ha sett ganska kul ut mitt i allt... till slut tog han in mej. - förlåt, sa han också så där stod vi nu båda två och sa förlåt till varandra. Då insåg jag att jag måste gå för att hinna med tåget. Textfält Redigerar så här dags brukar det vara alldeles öde nere vid karlbergskanalen, men i natt hade någon tydligen sovit här. Eller, kanske sov han fortfarande när min hund upptäckte honom. Han blev jätterädd för henne. hon blev också jätterädd och skällde. Det var inte förrän då jag upptäckte att något var i görningen. Så fort jag hörde henne skälla kallade jag in henne och hon kom som ett skott, men skadan var redan skedd. Mannen var otroligt upprörd. Först kunde jag inte ens höra att han pratade engelska, men det gjorde han. - du är inte klok! jag är faktiskt en människa, en person, inget ting! Och jag ville förklara: - förlåt, jag visste inte att du var där, jag kan inte se, jag är blind, det var inte meningen att skrämma dej. Han kunde inte ta in det jag sa. jag ville gå närmare, men eftersom han var så otroligt rädd för hunden vågade jag inte ens försöka. ändå ville jag inte bara gå där ifrån. jag ville inte att han skulle tro att jag hade låtit min hund skrämma honom med avsikt. Jag upprepade, visade, pekade på mina ögon, skakade på huvet, täckte för ögonen med händerna, det måste på ett sätt ha sett ganska kul ut mitt i allt... till slut tog han in mej. - förlåt, sa han också så där stod vi nu båda två och sa förlåt till varandra. Då insåg jag att jag måste gå för att hinna med tåget.

tankar om perspektiv och demokrati

Location:har ni tänkt på att vi människor är i minoritet på jorden? om det rådde demokrati bland alla arter som lever här hade vi blivit nedröstade i nästan alla frågor. Textfält Redigerar har ni tänkt på att vi människor är i minoritet på jorden? om det rådde demokrati bland alla arter som lever här hade vi blivit nedröstade i nästan alla frågor.

tankar om perspektiv och demokrati

Location:har ni tänkt på att vi människor är i minoritet på jorden? om det rådde demokrati bland alla arter som lever här hade vi blivit nedröstade i nästan alla frågor. Textfält Redigerar har ni tänkt på att vi människor är i minoritet på jorden? om det rådde demokrati bland alla arter som lever här hade vi blivit nedröstade i nästan alla frågor.

dikt från hösten 1988

en höst, enhöst

en älskare

en höst

ett levande ljus

en tröst

Jag griper efter någon som kan hålla mej flytande och vi sjunker.

Nu kan jag inte längre släppa taget

vi kommer att dränka varandra.

paniken växer

liter du på mej

nej

hur något som började så dåligt kunde bli så bra

Jag hade känt mej lite dålig under dagen, men tänkte att det nog inte var något att bry sej om.

men på pendeltåget blev det värre. först blev jag jättevarm och började klä av mej.. sen började jag frysa samtidigt som illamåendet blev allt mer påtagligt. plötsligt insåg jag att jag faktiskt skulle bli tvungen att kräkas där inne i tågvagnen. jag fick panik.

Jag försökte få killen mitt emot mej att hjälpa mej hitta en plastpåse någonstans, men han förstod ingenting förrän jag satte händerna för munnen och började hulka, då sprang han.

alltså, jag har nog inte kräkts offentligt sen jag var liten. man skäms förskräckligt. alla människor i ens närhet liksom glider bort, det blir en tom yta runt omkring en. fullt begripligt.

men efter ett tag vågade sej en kvinna fram och gav mej några pappersnäsdukar. en annan frågade om jag var yr. Jag bad dom berätta för tågpersonalen vad somhade hänt och berättade också att en vän skulle möta mej när jag kom fram, så det var ingen fara med mej. dom berättade att tågpersonalen redan var varskodd.

personal kom. en kvinna som klappade mej på armen och tröstade: "det kan hända alla, huvudsaken är att du är ok nu".

jag var förvånad och glad över all denna hjälpsamhet.

På perongen skrek jag åt min vän att inte krama mej förrän jag hade berättat vad somhade hänt. jag sa att hon kunde sätta mej på tåget tillbaka om hon ville.

- Äh, sa hon, smittad kan man ju bli var som helst, nu släpper jag inte hem dej, när du äntligen har kommit, och jag tänker visst kramas. och det gjorde hon.

resten av kvällen och natten låg jag hemma hos henne och hennes sambo och kräktes. på morgonen mådde jag lite bättre men var vädligt matt.

Jag var uppe i korta stunder och där emellan låg jag i soffan och lyssnade på kakelugnens sprakande och trevligt prat och skrammel i köket. Ibland kom det musik istället, Jan johansson och Elisabeth hermodsson. Det var så obeskrivligt skönt att inte vara ensam, att höra människor omkring mej som fortsatte med allt utan att jag behövde engagera mej. som när man var liten.

Jag hade lovat min hund en skogspromenad och vi tog en liten kort på lördagseftermiddagen. Hon var så himla lycklig, galopperade i skogen och nosade på allt.

På kvällen åt jag lite av den goda maten och drack en liten skvätt rödvin.

på söndagsmorgonen smakade jag på ägg från gårdens egna hedemorahöns som går helt fritt ute i trädgården. Det var så obeskrivligt gott med frukost.

en lite längre skogspromenad innan jag fick skjutshela vägenhem. Min vän sa:

- nu måste du ju komma en gång till bara för att det blev såhär.

Och det vill jag såklart, men ändå vill jag säja att det blev väldigt bra på det här viset också.

Tack till do

Location: en såhär bra doanmälan har jag aldrig skrivit förut. ett stort. tack till samhället som .får mej att vässa min penna. ett tack också till do för att du lägger ner mina anmälningar, så att jag får öva på att ständigt hitta nya formuleringar och i största allmänhet träna min uthållighet. en dag har ni gjort mej oslagbar. men en sak undrar jag. hur kan alla ni som betalar skatt i sverige finna er i att finansiera ett såhär dyrt hjälpmedel som ledarhunden är, när ni vet att vi som behöver det inte kan använda det fullt ut?

tankar om makt eller hur mina tre hemmaspadagar slutade

I tre dagar har jag varit på spa hemma i min egen lägenhet. Jag har haft det så bra: gått i skogen, haft sovmorgon, gjort yoga, läst, stickat, tagit varma bad med lavendeldoft och lyssnat på musik och jag har inte träffat en enda vän.

Jag har varit alkoholfri och jag har inte känt mej rastlös eller ensam på hela tiden.

Jag har också fått en del skrivarbete gjort.

jag vet inte varför jag valde att lyssna på dokumentären om Dennise. Jag kunde väl ha fattat att det skulle göra mej illa.

Hittills har jag mest sett upprörda reaktioner kring det faktum att personal som har förgripit sej på och utnyttjat patienter kan få jobba kvar inom vården. Jag är mest upptagen av att försöka förstå denna mänskliga ynklighet, ynkedom.

Hur kan någon utnyttja sin makt på detta hemska och obegripliga sätt?

då och då funderar jag över vilka människor som söker sej till vården och deras/våra motiv. gör vi det för att vi tycker att det är mysigt att någon behöver oss. Finns det andra bland oss som tycker att det är härligt att ha makt över andra. Finns det dom av oss som har så lite makt över våra egna liv att vi söker oss till vårdyrket för att åtminstone ha makt över någon någonstans.

att prata för sej själv,, eller med sin hund

Location:det händer då och då att jag pratar högt med min hund, ute bland folk, när jag vill dom och inte henne något. det kan vara en spydig kommentar t ex, men det kan också vara information jag är ute efter men inte vet vem jag ska fråga. Andra hundägare gör också så. ibland när dom möter oss och vet att dom på något sätt borde ge sej till känna, men inte riktigt vet hur, kan dom t ex börja prata med sin hund om oss: - nej, den där får du inte hälsa på, den jobbar. dom fattar ju såklart att deras hund inte förstår det där, men jag förstår att det finns en hund och en hundägare i närhetn.och detär bra. Idag när jag gick på en oländiga och brantastigen på statshagsberget muttrade jag till min hund: -det var värst vad mycket folk det springer här, där det alltid brukar vara så lugnt. för det var verkligen ovanligt mycket folk som sprang där och dom kom från alla håll. då svarade en andfådd person: - nej, vi är bara fem, men vi springer fram och tillbaka här. Textfält Redigerar det händer då och då att jag pratar högt med min hund, ute bland folk, när jag vill dom och inte henne något. det kan vara en spydig kommentar t ex, men det kan också vara information jag är ute efter men inte vet vem jag ska fråga. Andra hundägare gör också så. ibland när dom möter oss och vet att dom på något sätt borde ge sej till känna, men inte riktigt vet hur, kan dom t ex börja prata med sin hund om oss: - nej, den där får du inte hälsa på, den jobbar. dom fattar ju såklart att deras hund inte förstår det där, men jag förstår att det finns en hund och en hundägare i närheten. Idag när jag gick på en oländiga och brantastigen på statshagsberget muttrade jag till min hund: -det var värst vad mycket folk det springer här, där det alltid brukar vara så lugnt. för det var verkligen ovanligt mycket folk som sprang där och dom kom från alla håll tyckte jag. då svarade en andfådd person: - nej, vi är bara fem, men vi springer fram och tillbaka här.

ambivalenta tankar

Den här morgonen vaknade jag och tänkte nu är det bra. Nu är allt bra.

Jag sträckte på mej i sängen, lakanen kändes sköna och svala och jag var utsövd. Klockan var sju och jag hade en hel ledig dag framför mej.

Hunden kom och sa god morgon på sitt oemotståndliga sätt.

jag låg kvar i sängen en stund och tänkte på den goda frukosten jag snart skulle äta. jag njöt av att inte ha bråttom.

jag tänkte på allt jag har, en bostad, ett intressant jobb, en ledarhund, vänner, allt jag behöver och lite till helt enkelt.

jag tänkte att jag kanske kan få vila i den här känslan ett tag nu, det vore på tiden...

Sen tänkte jag på cellprovtagningen jag skulle på idag. Det vore ju så himla typiskt och lägligt att få ett cancerbesked nu, precis nu när allting faktiskt har ordnat sej. Äntligen.

På väg hem från provtagningen gick jag med raska steg och djupa andetag längshantverkargatan. jag njöt av frihetskänslan, av att ha en kropp som fungerar, en ledarhund som är snabbbfotad, säker och glad och jag tänkte på att jag skulle köpa något gott till oss båda för att fira att vi hade gjort detta jobbiga som ett cellprov innebär.

Hemma vid porten tänkte jag att om jag nu skulle få ett hemskt provsvar, så vet jag i alla fall at tlivet kunde vara bra.

förändringar

Location:tänker på att det finns stora likheter mellan att vara tonåring och att vara i klimakteriet. i båda fallen händer det nya saker med både kropp och skäl och det är läge för en del omvärderingar. skillnaden, som jag ser det, är att det både är roligare och lättare nu. Textfält Redigerar tänker på att det finns stora likheter mellan att vara tonåring och att vara i klimakteriet. i båda fallen händer det nya saker med både kropp och skäl och det är läge för en del omvärderingar. skillnaden, som jag ser det, är att det både är roligare och lättare nu.

vad är det som är farligt

Location:tänker på att socialstyrelsen nu ska utreda vilka terapimetoder inom psykiatrin som kan vara farliga för patienten. med anledning av sture bergwall såklart. jag tänker att i hans fall var det verkligen inte enbart terapimetoden som var skadlig utan minst lika mycket den ohälsosamma bristen på insyn i gruppen som jobbade kring honom och den mycket starka medicineringen. Jag tänker att om man skulle ta bort alla mediciner som visserligen fungerar, men som kan vara skadliga för patienterna, då skulle det inte bli mycket kvar.

1988.01.01

Location:mina älskare försvinner en efter en med hånfulla ord på sina förut kyssande läppar och jag förstår dom. Undrar om jag kommer att sakna dom.

till C, 1987

till C, 1987

Location:jag reser mej från sängen och slår en man ur hågen innan dagen hunnit vakna med sitt tysta morgonljus, men du vrider dej i sömnen för du drömmer hela tiden om de män som ständigt jagar dej om dagen. jag smider mina planer mycket lugnt och balanserat för att kunna ge min längtan en kontur och en gestalt, men du sitter tyst och gråter, för du längtar inte längre och då vet du inte heller vad du saknar. vissa dagar kan jag glömma att jag nånsin velat leva och jag glömmer att jag faktiskt hade drömmar, men då står du där och skrattar för din dröm har aldrig funnits och du har aldrig brytt dej om att du finns till.

dikt från 1987

Location:Försvinnande lite blir kvar när man tänker på tider som flytt och som aldrig återkommer som ett brev på posten. Det betyder så mycket att livet går vidare i en strid ström. Alla kan vi nå våra mål om vi bara hoppas på tur i oturen och det skulle vi göra om vi bara kunde. Alla är vi ju barn i början och det kommer vi att vara även i fortsättningen så länge det är som det är med den saken, eller vad tror du? Jag menar, man måste ju ta nya tag när dom gamla är stulna och stympade, men då måste man ocaså ha något att ta med, annars bränner man sej. man får ju det liv man förtjänar om man inte tar det, eller hur, men man vet aldrig om man låtsas, det är sånt man får anta, eller försöka bevisa om man har lust. Glömde dom att tala om för dej att du är värdelös? Det borde du förlåta dom. Dom visste antagligen vad dom gjorde, men du kunde ju ha frågat. vi som är unga vet inte så mycket, men vi vet att allt egentligen är en repris från i söndags och det räcker. spänningen släpper så småningom om man bara ger fan i att minnas, men då måste man ju också ha något att glömma.

upprättelse eller revansch?

Location:jag har två skrivbord, ett med och ett utan dator, båda fint städade. ändå sitter jag här i mitt kök, där det är stökigt och obekvämt och skriver. Jag vet inte vad som har tagit åt mej, men jag kommer att publicera några av mina dikter från 80-talet här på min blogg. den gången blev dom refuserade av 10 förlag, men jag refuserar mej inte.

Grymhet

Location:ögonblicket innan jag släpper henne precis när hon lyfter på huvudet, spetsar öronen och tar in det: skogen, hösten, glädjen.. när hon vet att snart.. det vill jag dra ut på.

dikt från 1988

Location:förnedrad kände jag mej var det för den där kyssen, den där enda kyssen barfota på stadens gator, jamen, vad ska jag göra då? för vad betalar jag med min ångest? det är för varmt, för mycket folk, för mycket trafik, för mycket! barfota bland höga klackar: varför åker dom inte på semester! om tre sekunder bryter jag ihop alltid om tre sekunder.

Före frukost frustration

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:innan jag ens har ätit frukost, en sån knäpp situation, som jag inte orkade reda ut: vi ska morgonrasta, men hunden tvekar utanför porten. en man ställer sej i vägen och säjer, - den, den, han menar att man inte kan gå där. någon annan börjar dra i mej, - jag kan leda dej förbi. jag lossar mej från honom, - kan ingen bara förklara hur det ser ut. - den, den, säjer mannen igen. vi vänder.

skulle din ledarhund försvara dej?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:det händer då och då att folk frågar mej om min ledarhund skulle försvara mej om det behövdes. när jag fick min första fick vi lära oss att svara nej på den frågan. människor skulle aldrig, under några som helst omständigheter få tro att våra ledarhundar kunde bli farliga. då skulle vi få problem med folks attityd till våra hundar, sa man. Jag har aldrig följt den bestämmelsen. på frågan om min hund skulle försvara mej har jag oftast svarat: - varför undrar du det? eller: - jadå, det skulle hon absolut. min förra ledarhund skulle aldrig ha försvarat mej. en gång fortsatte hon bara att gå när en full kille började dra i mej och en annan gång gick hon rakt igenom istället för runt ett gäng killar som slogs. Men den här hunden skulle försvara mej, det vet jag helt säkert. och varför tänker jag på det här? jo, för att det är så ödsligt och mörkt när jag går till tåget på mornarna. och så funderar jag såklart över själva frågan, varför ställer någon den och är det så smart att lära oss att svara nej på den? Textfält Redigerar det händer då och då att folk frågar mej om min ledarhund skulle försvara mej om det behövdes. när jag fick min första fick vi lära oss att svara nej på den frågan. människor skulle aldrig, under några som helst omständigheter få tro att våra ledarhundar kunde bli farliga. då skulle vi få problem med folks attityd till våra hundar, sa man. Jag har aldrig följt den bestämmelsen. på frågan om min hund skulle försvara mej har jag oftast svarat: - varför undrar du det? eller: - jadå, det skulle hon absolut. min förra ledarhund skulle aldrig ha försvarat mej. en gång fortsatte hon bara att gå när en full kille började dra i mej och en annan gång gick hon rakt igenom istället för runt ett gäng killar som slogs. Men den här hunden skulle försvara mej, det vet jag helt säkert. och varför tänker jag på det här? jo, för att det är så ödsligt och mörkt när jag går till tåget på mornarna. och så funderar jag såklart över själva frågan, varför ställer någon den och är det så smart att lära oss att svara nej på den?

en sån morgon

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Åh, vad jag gärna hade legat kvar i sängen idag. jag var till och med lite avundsjuk på min förkylda arbetskamrat. Under hela natten har jag vaknat till då och då och hört hur det regnar. Det har slutat när vi ska gå till tåget, har jag intalat mej. Men när klockan ringde hörde jag smattret på fönsterbläcket. På med regnkläderna och ut i mörkret bara.. och det var verkligen mörkt, extra mörkt och vått. Inte ens Madde stod utanför seven eleven och rökte. Jag såg inte ens gatlyktorna. Jag hörde inget heller eftersom jag hade luvan på mej. Hunden gick extra långsamt, ville styra förbi varje liten vattenpöl, varenda liten kvist som hade blåst ner under natten. Gässen var väldigt arga för något. Kort sagt, en morgon som gjord för stress och bråk, men där gick jag, lugn och varm i min regnkokång.Åh, vad jag gärna hade legat kvar i sängen idag. jag var till och med lite avundsjuk på min förkylda arbetskamrat. Under hela natten har jag vaknat till då och då och hört hur det regnar. Det har slutat när vi ska gå till tåget, har jag intalat mej. Men när klockan ringde hörde jag smattret på fönsterbläcket. På med regnkläderna och ut i mörkret bara.. och det var verkligen mörkt, extra mörkt och vått. Inte ens Madde stod utanför seven eleven och rökte. Jag såg inte ens gatlyktorna. Jag hörde inget heller eftersom jag hade luvan på mej. Hunden gick extra långsamt, ville styra förbi varje liten vattenpöl, varenda liten kvist som hade blåst ner under natten. Gässen var väldigt arga för något. Kort sagt, en morgon som gjord för stress och bråk, men där gick jag, lugn och varm i min regnkokång.Åh, vad jag gärna hade legat kvar i sängen idag. jag var till och med lite avundsjuk på min förkylda arbetskamrat. Under hela natten har jag vaknat till då och då och hört hur det regnar. Det har slutat när vi ska gå till tåget, har jag intalat mej. Men när klockan ringde hörde jag smattret på fönsterbläcket. På med regnkläderna och ut i mörkret bara.. och det var verkligen mörkt, extra mörkt och vått. Inte ens Madde stod utanför seven eleven och rökte. Jag såg inte ens gatlyktorna. Jag hörde inget heller eftersom jag hade luvan på mej. Hunden gick extra långsamt, ville styra förbi varje liten vattenpöl, varenda liten kvist som hade blåst ner under natten. Gässen var väldigt arga för något. Kort sagt, en morgon som gjord för stress och bråk, men där gick jag, lugn och varm i min regnkokong.

att säja det hemska

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:jag hörde Marie Lundström intervjua Steve Sem-Sandberg om hans bok "dom utvalda". Han kunde nästan inte prata om den. rösten stockade sej, han svalde och svalde, drog djupa anddetag, harklade sej, började om. det var plågsamt att höra, en stark fysisk upplevelse. Jag tänkte på skillnaden mellan att skriva om något och att säja det med sin egen röst. Jag har skrivit en dikt, som jag ännu inte skulle kunna läsa högt. Textfält Redigerar jag hörde Marie Lundström intervjua Steve Sem-Sandberg om hans bok "dom utvalda". Han kunde nästan inte prata om den. rösten stockade sej, han svalde och svalde, drog djupa anddetag, harklade sej, började om. det var plågsamt att höra, en stark fysisk upplevelse. Jag tänkte på skillnaden mellan att skriva om något och att säja det med sin egen röst. Jag har skrivit en dikt, som jag ännu inte skulle kunna läsa högt.

att bli överraskad av sig själv

(Den här texten har varit publicerad i tidningen psykodrama)
Innan jag kom i kontakt med psykodrama tänkte jag att det att vara spontant betydde att göra saker utan att tänka efterföre. Jag förväxlade antagligen spontanitet med impulsivitet.




Numera tänker jag istället att spontanitet handlar om att tänka väldigt fort och på flera saker samtidigt. Att blixtsnabbt kunna välja handlingssätt utifrån vilka konsekvenser man föreställer sig att valen kommer att få.



När man har tillgång till sin egen spontanitet kan det ofta hände att man blir överraskad av sig själv. Det blev jag, och inte bara jag för övrigt, en gång när jag hade bråttom till tåget.



Vi hade jobbat hela dagen, min vän Maria och jag. Nu skulle hon skjutsa mig till tåget. Vi var sådär trötta och uppvarvade som man kan bli efter att ha hållit i en workshopmed dramaövningar och diskussioner. Vi var lite stressade också, för i vanlig ordning var vi ute i sista minuten.



Maria letade parkeringsplats. Vi körde varv på varv runt järnvägsstationen och tiden gick. Tillslut gav vi upp och stannade på en otillåten plats.

- Vi springer, sa maria, det går säkert.

Då kom parkeringsvakten.



- Här får ni inte stå, sa hon.

- Jag vet, sa Maria, men min kompis är blind och jag måste följa henne till tåget, det går fort.

- - nej, sa parkeringsvakten,ni får inte stå här.

Jag försökte med samma förklaring som maria… Och tiden gick…



Här hade det kunnat sluta. Alla var vi lika instängda i vårt sätt att tänka. Jag ville inte missa tåget, maria ville inte ha böter, men hade samtidigt lite dåligt samvete eftersom det var på grund av henne som vi var sena. Parkeringsvakten ville göra sitt jobb och var säkert trött på alla undanflykter som folk kommer med.



Ja, här hade historien kunnat sluta med att jag missade tåget, men då plötsligt vände jag mig till parkeringsvakten:

- Ok, men då får du följa mig till tåget.

Jag tror vi blev lika förvånade alla tre, men p-vakten sa ja och nu var det bråttom. Jag hoppade ur bilen, hämtade ut min ledarhund från kombiutrymmet och så sprang vi.



- Det är jättedyrt med parkeringsböter, sa parkeringsvakten, mycket dyrare än att åka till Stockholm.

han eller hon

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:varför vill jag alltid könsbestämma människor? när jag hejade på lokföraren kunde jag inte höra om det var en han eller hon. men det spelar väl ingen roll? ändå sitter jag här och tänker på det.

att tvivla på det man hördet är en mycket underlig känsla den när det som är viktigast för mej inte ens finns för anra. i regeringsförklaringen pratades det, som jag tror, för första gången om personer med funktionsnedsättning utan att det handlade om vård och omsorg i första hand. men när panelen i god morgon världen skulle prata om regeringsförklaringen nämndes detta faktum inte ens. Det är nästan så att jag tvivlar på att jag hörde det jag hörde i fredags.

morgon med värmebölja del tre

jag står stilla och lyssnar på hundens rastklocka. Hon är på väg till mej, men varför går det så långsamt. när hon kommer fram släpper hon ner nånting på marken med en duns och sätter sej.
- åh, vad fint, en glassbytta, vad bra.
Hon får en godis i utbyte, sen selar jag på.
ett par kommer ner för backen:
- hej, ser ni en papperskorg här nånstans, min hund kom med denhär?
dom tar skräpet och slänger det åt mej, säjer att jag har en fin hund.
- hon ska börja jobba på kommunen, säjer jag.
- Jaha, säjer dom, och låter gravallvarliga...
och jag orkar inte förklara att det var ett skämt.
jag står stilla och lyssnar på hundens rastklocka. Hon är på väg till mej, men varför går det så långsamt. när hon kommer fram släpper hon ner nånting på marken med en duns och sätter sej.
- åh, vad fint, en glassbytta, vad bra.
Hon får en godis i utbyte, sen selar jag på.
ett par kommer ner för backen:
- hej, ser ni en papperskorg här nånstans, min hund kom med denhär?
dom tar skräpet och slänger det åt mej, säjer att jag har en fin hund.
- hon ska börja jobba på kommunen, säjer jag.
- Jaha, säjer dom, och låter gravallvarliga...
och jag orkar inte förklara att det var ett skämt.



- Posted using BlogPress from my iPhone

seså, sätt igång

-"du borde återuppta ditt bloggande" skrev en vän på facebook. Vem som helst skulle väl bli glad för en sån kommentar, eller hur, som en komplimang och det blev jag också.

Men innan jag blev det hann jag tänka:
Han tycker att jag skriver för långa inlägg, han är trött på dom.

Det irriterar mej att jag tänkte så och det irriterar mej att det irriterar mej.

Nu ska jag alltså försöka återuppta bloggandet, vi får se hur det går. På ett sätt är det roligare att lägga allt jag skriver direkt på facebook, för då får jag respons direkt. Jag är mycket beroende av respons.


- Posted using BlogPress from my iPhone