experter? eller vad en bild kan sätta igång

Location:När jag växte upp sa man att blinda människor inte hade något kroppsspråk. Det kunde dom inte ha eftersom dom inte kunde se och härma andra.Vi fick gå på kroppssspråkskurser där vi lärde oss hur vi skulle se ut när vi var glada, ledsna, förvånade, arga etc.Man sa att det var mycket svårt att läsa av en blind persons känsloläge.Länge trodde jag att det var sant. Att jag var fullkomligt uttryckslös i mitt kroppsspråk, i mitt ansikte.En dag blev min sånglärare lite irriterad över att jag sjöng så ”mesigt” när vi jobbade med en stark text.”Jag ser ju att du vet vad jag menar”, sa han, ”men jag hör det inte!”.Jag blev alldeles omskakad, syntes det hur jag kände mej? Kunde jag uttrycka mej på andra sätt än genom min röst. Kunde andra människor förstå?Nu vet jag bättre. Men tänk om min sånglärare aldrig hade sagt sådär. Tänk om jag hade gått runt hela livet och trott på ”experterna”.Allt detta kom jag att tänka på igår när jag visade en bild för en vän och han sa:”du ser så himla lycklig ut?”Det gjorde mej ledsen att plötsligt minnas detta, och arg. Men sen tänkte jag att det var en nyttig påminnelse nu när jag då och då hamnar i den där expertrollen själv.