det är väl bara att blunda

Location:när jag helt obehindrat går rakt upp för den blankistäckta backen med mina nya skor och människorna runt mej kanar, glider och faller.. eller håller fast sej i buskarna bredvid gångvägen.. då får jag samma känsla som: när jag var liten och vi var i lustiga huset på liseberg.. när vi gick på bron, som var helt stadig men där väggarna snurrade.. och dom seende klamrade sej fast vid räckena, nästan oförmögna att gå och jag inte kunde förstå varför dom inte bara blundade.. eller som när vi hade brandövning på jobbet, med doftfri rök, och bara jag kunde ta mej ut.. Jag kan inte beskriva känslan, men den är skön Textfält Redigerar Teckenläge när jag helt obehindrat går rakt upp för den blankistäckta backen med mina nya skor och människorna runt mej kanar, glider och faller.. eller håller fast sej i buskarna bredvid gångvägen.. då får jag samma känsla som: när jag var liten och vi var i lustiga huset på liseberg.. när vi gick på bron, som var helt stadig men där väggarna snurrade.. och dom seende klamrade sej fast vid räckena, nästan oförmögna att gå och jag inte kunde förstå varför dom inte bara blundade.. eller som när vi hade brandövning på jobbet, med doftfri rök, och bara jag kunde ta mej ut.. Jag kan inte beskriva känslan, men den är skön