nu har jag bestämt

att jag åker till Bolivia i höst,
att jag från och med nu ska tro på alla som säjer att jag är bra på något,
att allt kommer att ordna sej för mej
att jag ska sjunga mer,
att jag ska spela mer
att jag ska njuta mer
och bekymra mej mindre.

I dag har vi övat på vårt musik och berättarprogram. Det är kul, vi får se hur det går, men under tiden njuter jag av attt få musicera.

Jag har också tänkt på att om jag inte blir headhuntad och eller världsberömd snart, så måste jag antingen flytta eller skaffa mej en inneboende och det känns bra på ett sätt, att det fortfarande finns utvägar.

Jag har också bestämt att inte ta mer skit från eventuella arbetsgivare. Däröfr bråkar jag med folkhögskolan som inte ville ha mej om att dom åtminstone måste tala om varför. att dom fortfarande drar på det betyder ju bara att det är något skumt med alltihopa. Det skulle vara väldiggt skönt att få stämma dom!

När jag nu har bestämt en massa saker, så kommer som ett brev på posten min slängarlust farande. Ni vet, den när man får lust att kasta alla sina onödiga ägodelar och bara behålla det allra nödvändigaste. Den drabbar mej då och då, en befriande känsla och jag brukar hinna kasta ganska mycket saker innan den går över och efteråt ångrar jag mej alltid, men det är jätteskönt under tiden.