onsdag 14 april 2010

min debut på scen, eller möjligen bredvid...

I dag har vi haft urpremiär på vårt musik och berättarprogram. Det gick fantastiskt bra och jag kommer antagligen att vara hög på det länge. Men jag kommer också att tänka på en annan urpremiär, som inte gick så bra, i alla fall inte för mej.

Jag gick på mellanstadiet på Adolf Fredrik och vår klass var med i en musikteater som hette erik den helige. Jag minns inte vad den handlade om och jag är inte säker på att någon bekymrade sej om att förklara det för oss, vad jag minns skulle vi sjunga, dansa och för övrigt hålla käften.

I den här scenen som jag ska berätta om hade vi vita typ lucialinnen på oss och kransar i håret, av silkespappersblommor, vi dansade till någon slags medeltidsmusik.
Det var tisdag, urpremiär, jag hade just lärt mej att det betydde att något visas för allra första gången och att det var något stort att få vara med om. I publiken satt våra föräldrar och släktingar och så tonsättaren förstås. vi satt bakom scenen och höll käften.

Så var det våran tur, vi hukade i trappan och sen dansade vi fram över scenen, jag höll i tjejen framför mej för att komma rätt. vi hade precis kommit ut på scenen när golvet plötsligt försvann under mina fötter, som tur var släppte jag tjejen jag höll i... och där låg jag, i orkesterdiket och undrade vad som hade hänt.
Nästan på en gång kom hovnarren och halade upp mej. Jag kände igen honom, för han hade bjällror längst ner på sina byxor. Han var rätt hårdhänt faktiskt, närhan knuffade in mej bakom scenen och väste:
"nu stannar du där"

Ja, där har ni min första urpremiär... som tröst kan jag berätta att resten av föreställningarna gick bättre och jag var inte förvisad till bakom scenen för all framtid även om jag kan tänka mej att hovnarren gärna hade velat ha det så.

Inga kommentarer: