- Det är inte meningen att vi ska bli mer en 40 år, sa jag till tandläkaren, det blev vi inte på stenåldern, resten är liksom på övertid, det är därför som kroppen börjar rasa ihop nu.
- Det tror jag inte på, sa han,
Och det gör väl inte jag heller egentligen, det var bara ett sätt för mej att försöka trösta oss nu när han tydligen hade rotfyllt en tand i onödan, en massa onödigt arbete för honom och onödigt lidande för mej och nu, när han måste dra ut den, mer arbete för honom fast gratis nu, och mer lidande för mej.
eller så kan man säja som min pappa brukar säja:
- en får aldri va riktigt gla
I dag hade jag ju tänkt att ta en lång vinterprommenad med min hund och sen hade jag tänkt göra ett långt och jobbigt yogapass, men jag får ta det lungt i stället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar