Och så ringer en som jag trodde var min vän, som har varit min ledarhundscoach i alla dessa år och säjer helt fel saker, ökar på min oro och mina skuldkänslor, är oförstående och tycker att jag bara överdriver allting. som sagt, det visar sej...
I morgon ska jag jobba en liten stund på eftermiddagen och har hittat en granne som vill passa vovven under tiden. Jag känner mej inte alls i form för att jobba och om jaghade haft ett "vanligt" jobb, så hade jag sjukskrivit mej, men nu har jag inte det.
Min hund är precis som vanligt nu, men jag fasar för när vi ska gå och ta bort stygnen, för då kommer hon att komma ihåg hur det var och det är så hemskt att tvinga henne när hon är rädd, även om det är för hennes bästa. det kan< man ju inte förklara för en hund, fast det gör jag ändå.
Nu ska vi sova
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar