Man brukar ju säja att det är när det krisar till sej somman upptäcker vilka som verkligen är ens vänner. och man brukar mena att då, när det väl kommer till kritan, så är det inte så många som verkligen är det, men jag har just kommit på att det är tvärt om för mej.
En massa människor har varit engagerade i mej och min hund på olika sätt, jag har fått hjälp av flera stycken och brannbarnen var här med ett grisöra i går.
Och när jag tänker efter vem jag skulle kunna ringa omm det skulle behövas, ja då upptäcker jag att det finns många som jag vet skulle hjälpa mej. Att jag kan ha sån tur!
Här i hökarängen är det vår, jo, det är säkert, hackspättarna, talgoxarna och jag vet det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar